Facit – Kapitel 1: Grundläggande Elektronik
Facit ger fullständiga svar med kortfattade förklaringar. Vid räkneuppgifter visas beräkningsgången.
1.1 – Elektrisk ström och spänning
Fråga 1
Grund
1.
Vilken enhet mäts elektrisk ström i? Vad är beteckningen för ström i formler? Ange också de vanligaste underenheterna och deras relationer till grundenheten.
Elektrisk ström mäts i Ampere (A) och betecknas I i formler. De vanligaste underenheterna är:
Mikroampere (µA) = 0,000 001 A (en miljondels ampere)
Milliampere (mA) = 0,001 A (en tusendels ampere)
Kiloampere (kA) = 1 000 A (tusen ampere)
Omvandling: 1 A = 1 000 mA = 1 000 000 µA. Vid beräkningar med Ohms lag måste strömmen alltid anges i ampere.
Fråga 2
Grund
2.
Vad är skillnaden mellan likström (DC) och växelström (AC)? Ge ett konkret praktiskt exempel på vardera typ i en typisk radiostation.
Likström (DC) flödar alltid i samma riktning, från plus till minus. Växelström (AC) byter riktning periodiskt – i Sverige 50 gånger per sekund (50 Hz).
DC-exempel: Nätaggregatet levererar 13,8 V DC till HF-transceivern – all elektronik inuti radion drivs med likström.
AC-exempel: Vägguttaget ger 230 V AC, 50 Hz – det är den växelström som nätaggregatet omvandlar till DC.
Fråga 3
Grund
3.
Vilken spänning är standard för amatörradioutrustning, och varför är det inte exakt 12 V trots att de flesta mobila installationer körs från ett 12 V-bilbatteri?
Standarden är 13,8 V DC. Ett 12 V-blybatteri har i fullt laddat tillstånd faktiskt 12,6–13,2 V, och med inkopplat laddningsaggregat (t.ex. bilens generator) stiger spänningen till 13,6–14,4 V. Radioapparater konstrueras för att fungera optimalt i hela detta spänningsintervall, med 13,8 V som mittenvärde. En radio som bara matas med 11–12 V levererar märkbart lägre sändeffekt.
Fråga 4
Räkna
4.
Du har ett 12 Ah-batteri och en handhållen VHF-radio som förbrukar 1,5 A vid sändning och 0,3 A vid mottagning. Under ett fältpass sänder du 20 % av tiden och tar emot 80 % av tiden. a) Vad är den genomsnittliga strömförbrukningen? b) Hur länge räcker batteriet?
a) Genomsnittlig ström (viktat medelvärde):
I = 0,20 × 1,5 + 0,80 × 0,3 = 0,30 + 0,24 = 0,54 A
b) Batteritid:
t = Kapacitet ÷ Ström = 12 Ah ÷ 0,54 A ≈ 22 timmar
Fråga 5
Räkna
5.
Omvandla följande strömvärden till ampere: a) 250 mA b) 4 200 µA c) 0,75 kA d) 85 mA. Omvandla dessutom: 0,035 A till mA och till µA.
Till ampere:
a) 250 mA = 250 ÷ 1 000 = 0,25 A
b) 4 200 µA = 4 200 ÷ 1 000 000 = 0,0042 A
c) 0,75 kA = 0,75 × 1 000 = 750 A
d) 85 mA = 85 ÷ 1 000 = 0,085 A
Från ampere:
0,035 A = 0,035 × 1 000 = 35 mA
0,035 A = 0,035 × 1 000 000 = 35 000 µA
Fråga 6
Prov
6.
Vid nödkommunikation efter en storm ska du driva en HF-transceiver (100 W, 13,8 V, max 22 A vid sändning / 2 A vid mottagning) från en 60 Ah-batteribank. Du planerar att sända 15 minuter och ta emot 45 minuter per timme. a) Beräkna den genomsnittliga strömförbrukningen per timme. b) Hur många timmars drift ger batteribanken om du vill undvika att ladda ur den under 50 %? c) Nätaggregatet hemma ger 13,8 V med max 25 A. Är det tillräckligt för detta scenario?
a) Genomsnittlig ström per timme:
Sändning 15 min av 60 min = 25 % av tiden. Mottagning 45 min av 60 min = 75 % av tiden.
I = 0,25 × 22 + 0,75 × 2 = 5,5 + 1,5 = 7,0 A
b) Drifttid med 50 % urladdningsgräns:
Användbar kapacitet: 60 Ah × 0,50 = 30 Ah
Drifttid: 30 Ah ÷ 7,0 A ≈ 4,3 timmar
c) Räcker nätaggregatet?
Ja. Maxförbrukningen är 22 A vid sändning, och aggregatet klarar 25 A – det ger 3 A marginal. Aggregatet arbetar dock nära sin maxkapacitet under sändning, vilket kan ge viss värmeutveckling. Ett 30 A-aggregat hade varit idealiskt för längre drift.
Fråga 7
Prov
7.
Varför anges just 50 V som gränsen för "farlig spänning" i svenska elsäkerhetsföreskrifter, och vad är det specifikt med kroppen som avgör denna gräns – snarare än spänningen i sig? Beräkna hur stor ström som kan flöda genom en person med kroppsmotstånd 2 000 Ω om personen rör vid 50 V respektive 230 V.
Det är strömmen genom kroppen som är livsfarlig, inte spänningen i sig – men spänningen bestämmer hur stor ström som flödar vid en given kroppsresistans. Kroppens resistans varierar kraftigt beroende på fuktighet, kontaktyta och strömväg – typiskt 1 000–10 000 Ω (torr hud högre, fuktig eller skadad hud lägre).
Gränsen 50 V sätts för att vid denna spänning kan strömmen genom kroppen nå nivåer som orsakar hjärtflimmer (gräns ca 30–50 mA) – även med relativt hög kroppsresistans.
Beräkning med Ohms lag (R = 2 000 Ω):
Vid 50 V: I = U ÷ R = 50 ÷ 2 000 = 0,025 A = 25 mA – nära gränsen för hjärtflimmer, kramper och andningssvårigheter.
Vid 230 V: I = U ÷ R = 230 ÷ 2 000 = 0,115 A = 115 mA – långt över dödlig gräns, hjärtstillestånd sannolikt.
Slutsats: Redan vid 50 V är risken påtaglig. Vid 230 V är strömmen nästan fem gånger gränsvärdet för hjärtflimmer. Var alltid försiktig med nätspänning, äldre rörradioapparater och laddade kondensatorer.
1.2 – Resistans och Ohms lag
Fråga 1
Grund
1.
Ange Ohms lag i alla tre formerna (för U, för I och för R). Vad betecknar varje bokstav och i vilken enhet mäts de? Rita URI-triangeln och förklara hur den används.
Ohms lag i tre former:
U = R × I | I = U ÷ R | R = U ÷ I
U = spänning, mäts i volt (V)
R = resistans, mäts i ohm (Ω)
I = ström, mäts i ampere (A)
URI-triangeln: Skriv U överst och R samt I bredvid varandra undertill. Täck det du söker med fingret – det som syns kvar är formeln. Täck U → R × I (multiplicera). Täck R → U ÷ I (dividera). Täck I → U ÷ R (dividera).
Fråga 2
Grund
2.
Rangordna dessa material från lägst till högst resistans: silver, plast, kol, koppar, gummi, aluminium. Förklara sedan varför silver inte används i kablar trots att det är ett bättre ledande material än koppar.
Från lägst till högst resistans:
Silver → Koppar → Aluminium → Kol → Gummi → Plast
Silver leder ca 6 % bättre än koppar, men är avsevärt dyrare. Skillnaden i ledningsförmåga är för liten för att motivera den höga kostnaden i kablar. Koppar ger överlägset bästa förhållandet mellan pris och prestanda och är därför universell standard. Silver används däremot som ytbeläggning på kontakter och i krävande militär-/rymdtillämpningar.
Fråga 3
Räkna
3.
Beräkna det okända värdet i varje fall (konvertera enheter om det behövs!):
a) U = ? R = 330 Ω I = 45 mA
b) I = ? U = 13,8 V R = 4,7 kΩ
c) R = ? U = 6 V I = 12 mA
d) U = ? R = 50 Ω I = 2 A
a) Konvertera: 45 mA = 0,045 A
U = R × I = 330 × 0,045 = 14,85 V
b) Konvertera: 4,7 kΩ = 4 700 Ω
I = U ÷ R = 13,8 ÷ 4 700 ≈ 0,00294 A ≈ 2,94 mA
c) Konvertera: 12 mA = 0,012 A
R = U ÷ I = 6 ÷ 0,012 = 500 Ω
d) Ingen konvertering behövs.
U = R × I = 50 × 2 = 100 V
Fråga 4
Räkna
4.
En matningskabel till en antennrotor har DC-resistansen 0,8 Ω (tur och retur). Rotorn drar 3 A under rörelse.
a) Vilket spänningsfall uppstår i kabeln?
b) Om nätaggregatet levererar 13,8 V – vilken spänning når faktiskt rotorn?
c) Rotortillverkaren anger att rotorn kräver minst 11 V för korrekt drift. Är installationen godkänd?
a) Spänningsfall i kabeln:
Ufall = R × I = 0,8 × 3 = 2,4 V
b) Spänning vid rotorn:
Urotor = 13,8 − 2,4 = 11,4 V
c) Godkänd?
Ja – 11,4 V > 11 V, men marginalen är bara 0,4 V. Om batterispänningen sjunker (t.ex. vid mobil installation) eller kabeln åldras kan spänningen hamna under gränsen. Rekommendation: byt till kortare eller tjockare kabel för bättre marginal.
Fråga 5
Räkna
5.
Du ska bygga en 50 Ω dummylast av fyra lika resistorer. Hur kopplar du dem och vilken resistans ska varje enskild resistor ha? Redovisa båda möjliga lösningarna och förklara för- och nackdelar.
Lösning 1 – Parallellkoppling (rekommenderas):
Fyra resistorer parallellt: Rtot = R ÷ 4 → R = 50 × 4 = 200 Ω vardera.
Fördelar: Effekttåligheten adderas (fyra 1 W-resistorer ger 4 W total). Vanligt standardvärde (200 Ω finns i E24-serien). Enkel konstruktion.
Nackdelar: Parasitisk induktans kan uppstå vid höga frekvenser om ledningarna är långa.
Lösning 2 – Seriekoppling:
Fyra resistorer i serie: Rtot = 4 × R → R = 50 ÷ 4 = 12,5 Ω vardera.
Fördelar: Samma ström genom alla, och eftersom resistanserna är lika delas spänningen (och därmed effekten) jämnt – varje resistor tar 1/4 av totaleffekten. Fyra 1 W-resistorer ger alltså 4 W total effekttålighet. Varje resistor ser dessutom lägre spänning.
Nackdelar: 12,5 Ω är inget standardvärde – du måste använda 12 Ω (ger 48 Ω) eller 13 Ω (ger 52 Ω). Serieinduktansen adderas, vilket försämrar prestanda vid höga frekvenser.
Slutsats: Parallellkoppling med fyra 200 Ω är den praktiskt bästa lösningen.
Fråga 6
Prov
6.
En SWR-meter mäter den framåtgående spänningen till 70,7 V (RMS) i ett 50 Ω-system.
a) Beräkna strömmen genom systemet med Ohms lag.
b) Beräkna effekten i systemet (P = U × I).
c) En tekniker påstår att koaxkabelns förlust på 3 dB vid denna effektnivå är acceptabel. Instämmer du? Motivera med beräkning.
a) Ström:
I = U ÷ R = 70,7 ÷ 50 = 1,414 A
b) Effekt:
P = U × I = 70,7 × 1,414 ≈ 100 W
c) Är 3 dB kabelförlust acceptabelt?
−3 dB innebär att halva effekten försvinner i kabeln som värme. Av 100 W når bara 50 W antennen – de övriga 50 W värmer kabeln.
Nej, 3 dB förlust är normalt inte acceptabelt. Det motsvarar att slänga bort hälften av sändeffekten. I praktiken eftersträvas max 1 dB kabelförlust (≈ 80 W av 100 W når antennen). Lösning: byt till en kabel med lägre förlust (t.ex. Aircell 7, RG-213, eller Ecoflex 10) eller förkorta kabellängden.
Fråga 7
Prov
7.
Varför anges antennimpedansen för de flesta amatörradioapparater till 50 Ω och inte 75 Ω (som används för kabel-TV och TV-antenner)? Beskriv det fysikaliska resonemanget som leder till kompromissen 50 Ω, och nämn vid vilken impedans en luftfylld koaxkabel har lägst dämpning respektive högst effektkapacitet.
I en luftfylld koaxkabel uppnås:
Lägst dämpning vid ungefär 77 Ω – här förloras minst energi per meter kabel.
Högst effektkapacitet vid ungefär 30 Ω – här tål kabeln mest effekt innan spänningen orsakar genomslag.
Amatörradio och professionell RF-teknik behöver både låg dämpning och hög effektkapacitet. Kompromissen beräknas som det geometriska medelvärdet:
√(77 × 30) ≈ 48 Ω → avrundat till 50 Ω.
Denna standard satte sig under andra världskriget och används nu universellt för amatörradio, mobiltelefoni och mätutrustning.
TV-system väljer 75 Ω eftersom de prioriterar lägsta möjliga dämpning (långa kabeldragningar) och arbetar vid låga effektnivåer – effektkapaciteten är mindre viktig.
1.3 – Effekt och energi
Fråga 1
Grund
1.
Förklara med egna ord vad effekt är och hur den skiljer sig från energi. Vilken enhet mäts effekt i och vad heter den uppkallad efter?
Effekt är takten – hur snabbt energi omvandlas per sekund. Energi är den totala mängden arbete som utförts. Sambandet: E = P × t (energi = effekt × tid).
Effekt mäts i watt (W), uppkallat efter den skotske uppfinnaren James Watt (1736–1819).
Exempel: En 100 W sändare som körs i 2 timmar förbrukar 200 Wh energi. Effekten (100 W) beskriver hur snabbt energin omvandlas; energin (200 Wh) beskriver hur mycket totalt.
Fråga 2
Grund
2.
Du har tre effektformler att välja mellan. I vilka situationer använder du respektive formel? Ge ett radioexempel för varje.
P = U × I – Använd när du vet spänning och ström.
Exempel: Nätaggregatet ger 13,8 V och radion drar 22 A → P = 13,8 × 22 ≈ 304 W.
P = I² × R – Använd när du vet ström och resistans.
Exempel: 2 A genom en 50 Ω dummylast → P = 4 × 50 = 200 W.
P = U² ÷ R – Använd när du vet spänning och resistans.
Exempel: 70,7 V RMS i ett 50 Ω antennsystem → P = 5 000 ÷ 50 = 100 W.
Fråga 3
Räkna
3.
Beräkna effekten i varje fall. Ange också vilken formel du valde och varför:
a) U = 13,8 V, I = 15 A
b) I = 500 mA, R = 8 Ω
c) U = 50 V, R = 50 Ω
d) U = 230 V, I = 4,35 A
a) Vet U och I → P = U × I
P = 13,8 × 15 = 207 W
b) Vet I och R → P = I² × R. Konvertera: 500 mA = 0,5 A
P = 0,5² × 8 = 0,25 × 8 = 2 W
c) Vet U och R → P = U² ÷ R
P = 50² ÷ 50 = 2 500 ÷ 50 = 50 W
d) Vet U och I → P = U × I
P = 230 × 4,35 ≈ 1 000 W = 1 kW
Fråga 4
Räkna
4.
En HF-transceiver levererar 100 W RF till antennen och drar totalt 22 A från ett 13,8 V nätaggregat vid sändning
a) Hur stor är den totala ineffekten (Pin)?
b) Vad är verkningsgraden (η)?
c) Hur stor effekt omvandlas till värme?
d) Kylflänsen klarar 100 W utan fläkt. Behövs fläkt?
a) Total ineffekt:
Pin = U × I = 13,8 × 22 ≈ 303,6 W
b) Verkningsgrad:
η = (Put ÷ Pin) × 100 % = (100 ÷ 303,6) × 100 % ≈ 32,9 %
c) Värmeförlust:
Pvärme = Pin − Put = 303,6 − 100 ≈ 203,6 W
d) Behövs fläkt?
Ja – 203,6 W värme överstiger kylflänens kapacitet på 100 W med god marginal. Utan fläkt riskerar slutsteget att överhettas och skadas.
Notera: De 303,6 W avser hela radions totalförbrukning – inklusive display, DSP, mottagare och styrelektronik. Slutstegets egen verkningsgrad är typiskt 50–65 %. De låga 33 % speglar att en betydande del av energin går till annat än själva slutsteget.
Fråga 5
Räkna
5.
Din sändare ger 100 W. Koaxkabeln till antennen har 3 dB förlust.
a) Hur många watt når antennen?
b) Du byter till en kabel med bara 1 dB förlust. Är det värt bytet i watt räknat?
c) Hur många dB förstärkning från en riktantenn behövs för att kompensera 3 dB kabelförlust?
a) −3 dB = halva effekten → 50 W når antennen.
b) −1 dB ≈ 79 % av effekten → 100 × 0,79 ≈ 79 W når antennen.
Skillnad: 79 − 50 = 29 W mer med den bättre kabeln. Det är värt bytet – du får nästan 60 % mer utstrålad effekt utan att röra sändaren.
c) Exakt +3 dB antennförstärkning kompenserar −3 dB kabelförlust. dB-värden adderas: −3 + 3 = 0 dB nettoresultat.
Fråga 6
Prov
6.
En 470 Ω resistor är seriekopplad med en LED och ansluten till 12 V. Strömmen är 20 mA.
a) Beräkna effekten som värme i resistorn med P = I² × R.
b) Stämmer svaret med P = UR × I om du beräknar spänningsfallet över resistorn?
c) Vilken standardeffekt (¼ W, ½ W, 1 W) ska resistorn minst ha?
a) Effekt med P = I² × R:
Konvertera: 20 mA = 0,02 A
P = 0,02² × 470 = 0,0004 × 470 = 0,188 W ≈ 0,19 W
b) Verifiering med P = UR × I:
Spänningsfall över resistorn: UR = I × R = 0,02 × 470 = 9,4 V
P = 9,4 × 0,02 = 0,188 W ✓ Stämmer exakt.
c) Minsta standardeffekt:
0,188 W > ¼ W (0,25 W)? Nej, 0,188 < 0,25 – så ¼ W räcker tekniskt. Men marginalen är liten (bara 25 %). En ½ W resistor rekommenderas för god säkerhetsmarginal och längre livslängd.
Fråga 7
Prov
7.
En radioamatör byter från 100 W till 400 W sändeffekt. Hur många dB är ökningen? Kan han förvänta sig dubbelt så lång räckvidd? Motivera svaret.
Effektökning i dB:
400 W ÷ 100 W = 4 → +6 dB ökning (dubbel effekt = +3 dB, fyrdubbel = +6 dB).
Dubbel räckvidd?
I teorin (fri rymd, frifältsutbredning) avtar signaleffekten med kvadraten på avståndet. För att fördubbla räckvidden krävs just fyrdubbel effekt (+6 dB) – så i ren teori: ja.
I praktiken: sällan. Räckvidden beror på mycket mer än sändeffekt – terräng, antennförstärkning, utbredningsförhållanden (jonosfärreflektion, tropsfärspridning), mottagarens känslighet och brusnivå. Motstationen märker skillnaden som ungefär ett S-steg (6 dB) på sin S-meter – märkbart men inte dramatiskt. En bättre antenn ger ofta mer räckvidd per investerad krona än högre effekt.
1.4 – Kondensatorer
Fråga 1
Grund
1.
Förklara med egna ord varför en kondensator blockerar likström men inte växelström. Använd gummihinna-analogin i förklaringen.
Tänk dig en gummihinna spänd tvärs över ett vattenrör. Likström (DC) trycker vattnet åt ett håll – hinnan töjer sig tills den inte ger med sig mer. Sedan stopp: inget vatten rinner längre. Kondensatorn har laddats upp och strömmen upphör.
Växelström (AC) byter riktning hela tiden – hinnan trycks fram och tillbaka och vibrerar i takt med signalen. Energin passerar igenom trots att inget vatten (inga elektroner) faktiskt tar sig förbi hinnan. Ju högre frekvens, desto snabbare vibrerar hinnan och desto friare passerar signalen.
Fråga 2
Grund
2.
Vilken kondensatortyp har polaritet och varför är det kritiskt att ansluta den rätt? Hur känner man igen plus- och minussidan på en ny komponent?
Elektrolytkondensatorer är polariserade – de har en definierad plus- och minussida. Fel anslutning kan leda till överhettning, läckage av kemikalier och i värsta fall en kraftig smäll (explosion).
Identifiering:
• Grå rand med minustecken (−) på höljet markerar minuspolen.
• På nya komponenter med ben är det kortare benet minus och det längre benet plus.
Fråga 3
Räkna
3.
Beräkna kapacitiv reaktans XC för en 100 pF kondensator vid:
a) 7 MHz (40m-bandet)
b) 144 MHz (2m-bandet)
c) Vad händer med reaktansen när frekvensen ökar? Motivera med formeln.
Formel: XC = 1 ÷ (2π × f × C) | C = 100 pF = 10−10 F
a) Vid 7 MHz:
XC = 1 ÷ (6,28 × 7 × 106 × 10−10) = 1 ÷ (4,396 × 10−4) ≈ 227 Ω
b) Vid 144 MHz:
XC = 1 ÷ (6,28 × 144 × 106 × 10−10) = 1 ÷ (9,043 × 10−3) ≈ 11 Ω
c) Observation:
Reaktansen minskar när frekvensen ökar. I formeln XC = 1/(2πfC) står frekvensen i nämnaren – större f ger mindre XC. Vid 144 MHz är reaktansen bara 11 Ω jämfört med 227 Ω vid 7 MHz – kondensatorn släpper igenom högfrekventa signaler mycket lättare.
Fråga 4
Räkna
4.
Du har tre kondensatorer: 47 µF, 100 µF och 220 µF.
a) Vad blir total kapacitans om du kopplar dem parallellt?
b) Vad blir Ctot om du kopplar 47 µF och 100 µF i serie?
c) Varför kopplar man kondensatorer parallellt i nätaggregat?
a) Parallellt – kapacitansen adderas:
Ctot = 47 + 100 + 220 = 367 µF
b) 47 µF och 100 µF i serie:
1/Ctot = 1/47 + 1/100 = 0,02128 + 0,01 = 0,03128
Ctot = 1 ÷ 0,03128 ≈ 32 µF
Principen: kondensatorer i serie ger lägre kapacitans än den minsta ingående (omvänt mot resistorer!). Notera att 32 µF < 47 µF – precis som parallella resistorer alltid ger lägre R än den minsta.
c) Varför parallellt i nätaggregat?
Parallellkoppling ger stor total kapacitans, vilket jämnar ut spänningsvågor (rippel) från likriktaren mer effektivt. Dessutom adderas de olika kondensatorernas styrkor – en stor elektrolyt hanterar låga frekvenser medan en liten keramisk tar hand om höga frekvenser.
Fråga 5
Räkna
5.
En kopplingskondensator på 10 µF används i audiovägen för att blockera DC men släppa igenom ljud (20 Hz – 20 kHz).
a) Beräkna XC vid 20 Hz (lägsta ljudfrekvens).
b) Beräkna XC vid 1 000 Hz (mellanfrekvens).
c) Är 10 µF ett bra val? Motivera med hjälp av reaktansvärdena.
C = 10 µF = 10−5 F
a) Vid 20 Hz:
XC = 1 ÷ (6,28 × 20 × 10−5) = 1 ÷ (1,256 × 10−3) ≈ 796 Ω
b) Vid 1 000 Hz:
XC = 1 ÷ (6,28 × 1 000 × 10−5) = 1 ÷ (6,28 × 10−2) ≈ 15,9 Ω
c) Bedömning:
10 µF fungerar bra för mellanregister och diskant – vid 1 kHz är reaktansen bara 16 Ω, vilket är försumbart. Däremot är 796 Ω vid 20 Hz problematiskt – den höga reaktansen dämpar basen märkbart. För fullständig audiorespons ner till 20 Hz bör man välja 47–100 µF. I radioteknik, där talfrekvenser (300–3 000 Hz) dominerar, är 10 µF dock helt tillräckligt.
Fråga 6
Prov
6.
Förklara vad en "bypass-kondensator" (avkopplingskondensator) gör i en elektronisk krets. Varför placeras ofta en liten keramisk (100 nF) kondensator parallellt med en stor elektrolyt (100 µF) i nätaggregat och förstärkare?
En bypass-kondensator (avkopplingskondensator) kortsluter högfrekventa störningar till jord och håller matningsspänningen stabil. Utan den kan RF-störningar, digitalt brus och transienter nå känsliga förstärkarsteg och orsaka oscillation eller distorsion.
Varför kombinera 100 nF keramisk + 100 µF elektrolyt?
De kompletterar varandra över ett brett frekvensspektrum:
• Den lilla keramiska (100 nF) har mycket låg induktans och reagerar snabbt – den hanterar höga frekvenser (RF, digitalt brus, snabba transienter).
• Den stora elektrolyten (100 µF) har hög kapacitans men högre intern induktans – den stabiliserar vid lägre frekvenser (nätbrum 50/100 Hz, långsamma lasttransienter).
Tillsammans täcker de hela frekvensspektrat och ger robust, störningsfri matningsspänning.
1.5 – Spolar och induktans
Fråga 1
Grund
1.
Förklara med det tunga vattenhjulets analogi varför en spole bromsar växelström men inte likström.
Tänk dig ett tungt vattenhjul i ett rör. Likström driver hjulet åt ett håll – det startar trögt men snurrar sedan fritt med jämn hastighet. Ingen broms efter uppstarten.
Växelström vill ständigt byta riktning på vattenflödet. Det tunga hjulet motstår varje riktningsbyte – det måste bromsas, stanna och accelerera åt andra hållet. Ju högre frekvens (fler riktningsbyten per sekund), desto mer motstånd bjuder hjulet. Det är därför spolens reaktans ökar med frekvensen.
Fråga 2
Grund
2.
Jämför kondensatorn och spolen. Fyll i tabellen.
| Egenskap |
Kondensator |
Spole |
| Blockerar DC/AC? |
Blockerar DC, släpper igenom AC |
Släpper igenom DC, bromsar AC |
| Reaktans vid hög f? |
Låg (minskar med frekvens) |
Hög (ökar med frekvens) |
| Reaktansformel |
XC = 1/(2πfC) |
XL = 2πfL |
| Lagrar energi i |
Elektriskt fält |
Magnetfält |
Fråga 3
Räkna
3.
Beräkna induktiv reaktans XL för en 10 µH spole vid:
a) 3,5 MHz b) 14 MHz c) 144 MHz
d) Vad observerar du?
Formel: XL = 2π × f × L | L = 10 µH = 10−5 H
a) Vid 3,5 MHz:
XL = 6,28 × 3,5 × 106 × 10−5 ≈ 220 Ω
b) Vid 14 MHz:
XL = 6,28 × 14 × 106 × 10−5 ≈ 880 Ω
c) Vid 144 MHz:
XL = 6,28 × 144 × 106 × 10−5 ≈ 9 043 Ω
d) Observation:
XL ökar proportionellt med frekvensen – dubbel frekvens ger dubbel reaktans. Vid 144 MHz är reaktansen över 9 kΩ jämfört med 220 Ω vid 3,5 MHz – en faktor 41. Samma spole som knappt märks på 80m-bandet är en kraftig barriär på 2m-bandet.
Fråga 4
Räkna
4.
Du behöver en RF-choke som har minst 500 Ω reaktans vid 7 MHz. Hur stor induktans krävs (ungefär)?
Lös ut L ur formeln: L = XL ÷ (2π × f)
L = 500 ÷ (6,28 × 7 × 106) = 500 ÷ (43,96 × 106) ≈ 11,4 µH
Välj en standardkomponent på 12 µH eller något högre för marginal.
Fråga 5
Räkna
5.
En antennförlängningsspole har 20 µH och sätts i en kort vertikalantenn för 80m-bandet (3,5 MHz).
a) Beräkna spolens reaktans vid 3,5 MHz.
b) Spolen "kompenserar" för att antennen är för kort (kapacitiv reaktans −440 Ω). Jämför med din uträkning.
a) Spolens reaktans:
XL = 6,28 × 3,5 × 106 × 20 × 10−6 = 6,28 × 70 ≈ 440 Ω
b) Kompensation:
Antennen har −440 Ω kapacitiv reaktans (den är för kort). Spolen ger +440 Ω induktiv reaktans. Reaktanserna tar ut varandra: −440 + 440 = 0 Ω → resonans uppnås!
Den korta antennen beter sig nu som en fullängdsantenn på 80m-bandet. Spolens uppgift är att "förlänga" antennen elektriskt utan att göra den fysiskt längre.
Fråga 6
Prov
6.
Förklara vad en balun är, varför den behövs och hur en enkel 1:1 chokebalun (RF-choke) fungerar. Vad är skillnaden mellan en 1:1 och en 1:4 balun?
Balun = Balanced–Unbalanced. Den anpassar en obalanserad matning (koaxkabel, där skärmen är jord) till en balanserad antenn (dipol, där ingen sida är jord).
Varför behövs den?
Utan balun kan ström flöda på koaxkabelns utsida (mantelström). Det orsakar störningar, sänder ut oönskad strålning från kabeln och ändrar antennens strålningsmönster.
1:1 chokebalun (RF-choke):
Koaxkabeln lindas på en ferrittoroid eller buntas i slingor. Det skapar hög impedans för mantelströmmar (common mode) men påverkar inte den normala signalströmmen inuti kabeln. Impedansen transformeras inte – 50 Ω in ger 50 Ω ut.
1:4 balun (impedanstransformerande):
Transformerar impedansen med faktor 4 – t.ex. 50 Ω → 200 Ω. Används vid matning av foldade dipoler (≈ 300 Ω) och andra antenner med högre impedans. Innehåller lindningar på ferritkärna som samtidigt konverterar obalanserad till balanserad signal.
1.6 – Serie- och parallellkoppling
Fråga 1
Grund
1.
Förklara med vattenrör-analogin vad som händer med ström och spänning i en seriekrets respektive parallellkrets när en komponent öppnar (brott).
Seriekrets – ett enda rör med flera förträngningar efter varandra. Allt vatten måste passera varje förträngning. Om en blockeras totalt (brott) stannar allt flöde i hela kretsen. Ingen ström flödar alls – precis som gammal julgransbelysning där en trasig lampa släcker alla.
Parallellkrets – röret delar sig i flera grenar som sedan möts igen. Vattnet flödar genom alla grenar samtidigt. Om en gren blockeras (brott) flödar vattnet vidare genom de övriga grenarna. Totalflödet minskar, men kretsen fungerar fortfarande – precis som moderna julgransljus där övriga lampor lyser även om en går sönder.
Fråga 2
Räkna
2.
Tre resistorer – 100 Ω, 220 Ω och 470 Ω – kopplas i serie till 12 V.
a) Beräkna total resistans.
b) Beräkna strömmen i kretsen.
c) Beräkna spänningsfallet över varje resistor och kontrollera att de summerar till 12 V.
a) Total resistans (serie – adderas):
Rtot = 100 + 220 + 470 = 790 Ω
b) Ström (samma i hela kretsen):
I = U ÷ Rtot = 12 ÷ 790 ≈ 0,01519 A ≈ 15,2 mA
c) Spänningsfall över varje resistor:
U100 = 0,01519 × 100 = 1,52 V
U220 = 0,01519 × 220 = 3,34 V
U470 = 0,01519 × 470 = 7,14 V
Kontroll: 1,52 + 3,34 + 7,14 = 12,0 V ✓
Fråga 3
Räkna
3.
Samma tre resistorer kopplas nu parallellt till 12 V.
a) Beräkna total resistans med den allmänna formeln.
b) Beräkna total ström och strömmen i varje gren.
c) Kontrollera: är Rtot lägre än den minsta resistorn?
a) Total resistans (parallell):
1/Rtot = 1/100 + 1/220 + 1/470 = 0,01 + 0,00455 + 0,00213 = 0,01668
Rtot = 1 ÷ 0,01668 ≈ 59,9 Ω
b) Ström i varje gren (spänningen är 12 V överallt):
I100 = 12 ÷ 100 = 120 mA
I220 = 12 ÷ 220 ≈ 54,5 mA
I470 = 12 ÷ 470 ≈ 25,5 mA
Itot = 120 + 54,5 + 25,5 = 200 mA
Verifiering: Itot = U ÷ Rtot = 12 ÷ 59,9 ≈ 200 mA ✓
c) Ja – Rtot = 59,9 Ω är lägre än den minsta enskilda resistorn (100 Ω). Parallellkoppling ger alltid lägre totalresistans än den minsta ingående komponenten. ✓
Fråga 4
Räkna
4.
Du ska bygga en 50 Ω dummylast som tål minst 4 W för testning av QRP-sändare. Du har tillgång till 200 Ω resistorer som tål 1 W var.
a) Hur många behövs och hur kopplas de?
b) Vilken total effekttålighet får konstruktionen?
c) Varför räcker inte en enda 50 Ω / 1 W resistor vid 4 W?
a) Koppling:
Fyra 200 Ω resistorer parallellt: Rtot = 200 ÷ 4 = 50 Ω ✓
b) Total effekttålighet:
Vid parallellkoppling fördelas effekten jämnt. Varje resistor tål 1 W → totalt 4 × 1 = 4 W. Det räcker precis, men utan säkerhetsmarginal. I praktiken bör man välja resistorer med viss marginal (t.ex. 2 W var, totalt 8 W).
c) Varför räcker inte en enda 50 Ω / 1 W?
Vid 4 W sändeffekt måste lasten klara just 4 W. En 1 W-resistor överhettas omedelbart och förstörs – den klarar bara en fjärdedel av erforderlig effekt.
Fråga 5
Räkna
5.
Du har kondensatorerna 47 µF, 100 µF och 220 µF.
a) Vad är Ctot om alla tre kopplas parallellt?
b) Om 47 µF och 100 µF kopplas i serie – vad är Ctot?
c) Varför är kondensatorer i serie ovanligt i praktiska kretsar?
a) Parallellt – kapacitansen adderas:
Ctot = 47 + 100 + 220 = 367 µF
b) 47 µF och 100 µF i serie:
1/Ctot = 1/47 + 1/100 = 0,02128 + 0,01 = 0,03128
Ctot = 1 ÷ 0,03128 ≈ 32 µF
c) Varför ovanligt?
Seriekoppling minskar kapacitansen – och man vill nästan alltid ha mer kapacitans, inte mindre. Det är billigare och enklare att köpa en kondensator med rätt värde direkt. Seriekoppling av kondensatorer används dock ibland för att höja spänningshållfastheten – t.ex. när man behöver klara högre spänning än vad en enskild kondensator tål.
Fråga 6
Prov
6.
En antenntuner innehåller en variabel kondensator och en variabel spole. Förklara vad serie- resp. parallellkoppling av L och C gör med induktansen och kapacitansen, och varför tunern kan matcha en mängd olika antennimpedanser mot 50 Ω.
Kopplingsregler i tunern:
• Spolar i serie: Ltot adderas → induktansen ökar.
• Spolar i parallell: Ltot minskar (samma formel som parallella resistorer).
• Kondensatorer i serie: Ctot minskar.
• Kondensatorer i parallell: Ctot adderas → kapacitansen ökar.
Hur tunern matchar:
Genom att variera L och C kan tunern göra två saker samtidigt:
1. Kompensera reaktans: Om antennen har induktiv reaktans (+jX) lägger tunern till kapacitiv reaktans (−jX) som tar ut den – och tvärtom. Målet: eliminera den reaktiva delen så att impedansen blir rent resistiv.
2. Transformera resistans: Genom att arrangera L och C i ett L-nät eller Pi-nät (serie/parallell-kombination) transformeras antennens resistiva del (t.ex. 200 Ω) ned till 50 Ω.
Kombinationen av variabel L och variabel C ger tunern frihet att kompensera både reaktiv och resistiv felpassning – därför kan den matcha en mängd olika antennimpedanser mot sändarens 50 Ω.
1.7 – Växelström och impedans
Fråga 1
Grund
1.
Vad är skillnaden mellan resistans och impedans? När räcker det med resistans, och när behöver man impedans?
Resistans (R) är motstånd mot likström – det beror bara på materialets egenskaper och är frekvensoberoende. Det räcker i rena DC-kretsar eller kretsar med enbart resistorer.
Impedans (Z) är det totala motståndet mot växelström och inkluderar både resistans (R) och reaktans (XL och XC). Reaktansen är frekvensberoende – den ändras med signalens frekvens.
Tumregel: Så snart en krets innehåller spolar eller kondensatorer (vilket nästan alla radiokretsar gör) måste du räkna med impedans, inte bara resistans.
Fråga 2
Räkna
2.
a) Nätspänningen är 230 V RMS. Vad är toppvärdet?
b) En sändare matar antennen med 100 V toppvärde. Vad är RMS-värdet?
c) Varför är det viktigt att använda RMS-värden vid effektberäkningar?
a) Toppvärde av nätspänningen:
Utopp = URMS × 1,414 = 230 × 1,414 ≈ 325 V
Notera: isolering och kondensatorer i nätansluten utrustning måste klara minst 325 V!
b) RMS-värde:
URMS = Utopp × 0,707 = 100 × 0,707 ≈ 70,7 V
c) Varför RMS?
RMS-värdet representerar den effektiva energiöverföringen – det ger samma värmeutveckling (effekt) som ett lika stort DC-värde. Om du använder toppvärdet i stället för RMS i formeln P = U²/R blir resultatet dubbelt för högt, eftersom Utopp² = 2 × URMS². Använder du toppvärden för både U och I i P = U × I blir felet detsamma – dubbel effekt. Standardinstrument (multimetrar, wattmetrar) visar alltid RMS-värden av just denna anledning.
Fråga 3
Räkna
3.
En RF-krets har R = 50 Ω, XL = 80 Ω och XC = 30 Ω vid en viss frekvens.
a) Beräkna total impedans Z.
b) Är kretsen kapacitiv eller induktiv?
c) Vad behöver XC bli för att kretsen ska resonera (Z = R)?
a) Total impedans:
Z = √(R² + (XL − XC)²)
Z = √(50² + (80 − 30)²) = √(2 500 + 2 500) = √5 000 ≈ 70,7 Ω
b) Induktiv eller kapacitiv?
XL (80 Ω) > XC (30 Ω) → nettoreaktansen är positiv (+50 Ω) → kretsen är induktiv. Spänningen leder strömmen (ELI).
c) Resonansvillkor:
Vid resonans gäller XL = XC, vilket ger Z = √(R² + 0²) = R. XC måste alltså bli 80 Ω (lika med XL). Det kan uppnås genom att minska kapacitansen eller öka frekvensen.
Fråga 4
Räkna
4.
En sändare ger 100 W ut i ett 50 Ω-system. SWR-metern visar SWR 2:1.
a) Hur stor procentandel av effekten reflekteras?
b) Hur många watt reflekteras tillbaka mot sändaren?
c) Hur mycket (i watt) når faktiskt antennen?
a) Reflekterad effekt vid SWR 2:1:
Reflektionskoefficienten: Γ = (SWR − 1) ÷ (SWR + 1) = (2 − 1) ÷ (2 + 1) = 1/3
Reflekterad effekt: Γ² = (1/3)² = 1/9 ≈ 11 %
b) Reflekterad effekt i watt:
Prefl = 100 × 0,11 = 11 W
c) Effekt till antennen:
Pantenn = 100 − 11 = 89 W
Notera: SWR 2:1 innebär alltså bara 11 % förlust – det är fullt acceptabelt. De flesta moderna sändare fungerar problemfritt upp till SWR 2:1 utan antenntuner.
Fråga 5
Prov
5.
Förklara minnesregeln "ELI the ICE man" och vad den säger om fasförhållandet i spolar respektive kondensatorer. Varför är fasförskjutning viktigt att förstå vid impedansberäkningar?
ELI: I en spole (L) kommer spänningen (E) före strömmen (I) – spänningen leder med 90°. Spolen "motstår" strömförändringar; spänningen reagerar först, strömmen följer efter.
ICE: I en kondensator (C) kommer strömmen (I) före spänningen (E) – strömmen leder med 90°. Kondensatorn svarar omedelbart med ström när spänningen börjar ändras; spänningen bygger upp långsammare.
Varför spelar det roll?
Fasförskjutningen innebär att reaktans och resistans inte kan adderas rakt av – de verkar i olika "riktningar" (90° vinkel). Därför används Pythagoras sats i impedansformeln: Z = √(R² + X²). Om man bara adderade R + X rakt av skulle man få ett för högt värde. Fasförskjutningen avgör också hur effekten fördelas – bara den resistiva delen bidrar till verklig effekt (värme, strålning). Den reaktiva delen pendlar energi fram och tillbaka utan att utföra nyttigt arbete.
Fråga 6
Prov
6.
En antenn har impedansen 200 + j150 Ω vid 14 MHz. Du vill mata den med 50 Ω koax.
a) Vilken komponent i impedansen kan en antenntuner inte kompensera bort?
b) Hur eliminerar man den reaktiva delen (j150 Ω)?
c) Vad gör en 1:4 balun i detta sammanhang?
a) Vad kan tunern inte eliminera?
Tunern kan inte eliminera den resistiva delen (200 Ω) – men den behöver det inte heller. De 200 Ω är huvudsakligen antennens strålningsresistans, vilket representerar den nyttiga effekten som strålas ut som radiovågor. Det ATU:n gör är att transformera 200 Ω till 50 Ω så att sändaren ser rätt belastning.
b) Eliminera den reaktiva delen:
+j150 Ω är induktiv reaktans. Den kompenseras med en seriekopplad kondensator som ger −j150 Ω kapacitiv reaktans vid 14 MHz. Summa: +j150 − j150 = 0 Ω reaktans → impedansen blir rent resistiv (200 Ω).
c) 1:4 balunens roll:
Efter att reaktansen kompenserats bort återstår 200 Ω resistiv impedans. En 1:4 balun transformerar impedansen med faktor 4: 200 Ω ÷ 4 = 50 Ω – precis vad koaxkabeln och sändaren vill se. Dessutom konverterar balunen antennens balanserade signal till koaxkabelns obalanserade anslutning.
1.8 – Filter och resonanskretsar
Fråga 1
Grund
1.
Namnge de fyra grundläggande filtertyperna och beskriv kortfattat vad varje typ gör. Ge ett praktiskt radioexempel för varje typ.
1. Lågpassfilter (LP): Släpper igenom låga frekvenser, blockerar höga.
Exempel: Lågpassfilter efter sändarens slutsteg – dämpar övertoner (2:a, 3:e harmoniska) som annars stör andra radiotjänster.
2. Högpassfilter (HP): Blockerar låga frekvenser, släpper igenom höga.
Exempel: Högpassfilter framför en VHF-mottagare – blockerar starka AM-rundsändningar på mellanvåg som annars kan överbelasta ingångssteget.
3. Bandpassfilter (BP): Släpper igenom ett specifikt frekvensband, blockerar allt utanför.
Exempel: Bandfilter i mottagaren som väljer ut enbart 20m-bandet (14,0–14,35 MHz) och dämpar signaler på alla andra band.
4. Bandstoppfilter / Notch: Blockerar ett specifikt frekvensband, släpper igenom allt annat.
Exempel: DSP notch-filter i mottagaren som automatiskt eliminerar en entonig störsignal (t.ex. en bärvåg) mitt i passband.
Fråga 2
Grund
2.
Förklara vad som händer i en LC-krets vid resonansfrekvensen. Vad är det speciella med impedansen just då, och varför är resonans viktigt i radioteknik?
Vid resonansfrekvensen f0 är den induktiva reaktansen (XL) exakt lika stor som den kapacitiva reaktansen (XC). Eftersom de verkar i motsatta riktningar tar de ut varandra: XL − XC = 0.
Konsekvens för impedansen:
Z = √(R² + (XL − XC)²) = √(R² + 0) = R
Impedansen reduceras till enbart den rena resistansen – minimalt motstånd i en seriekrets, maximalt i en parallellkrets.
Varför viktigt i radio?
• Antenner strålar effektivast vid sin resonansfrekvens (impedansen är rent resistiv, ingen effekt reflekteras av reaktans).
• Oscillatorer (VFO) genererar sin frekvens tack vare LC-kretsens resonans.
• Filter använder resonans för att välja ut en viss frekvens och dämpa alla andra.
• Antenntuners skapar resonans i antennsystemet för optimal effektöverföring.
Fråga 3
Räkna
3.
Beräkna resonansfrekvensen för dessa LC-kretsar:
a) L = 10 µH, C = 100 pF
b) L = 1 µH, C = 50 pF
c) L = 500 nH, C = 20 pF
Formel: f0 = 1 ÷ (2π√(L × C))
a) L = 10 µH = 10 × 10−6 H, C = 100 pF = 10−10 F:
LC = 10−6 × 10−10 = 10−15
√(LC) = √(10−15) = 3,16 × 10−8
f0 = 1 ÷ (6,28 × 3,16 × 10−8) ≈ 5,03 MHz
b) L = 1 µH = 10−6 H, C = 50 pF = 5 × 10−11 F:
LC = 10−6 × 5 × 10−11 = 5 × 10−17
√(LC) = √(5 × 10−17) = 7,07 × 10−9
f0 = 1 ÷ (6,28 × 7,07 × 10−9) ≈ 22,5 MHz
c) L = 500 nH = 5 × 10−7 H, C = 20 pF = 2 × 10−11 F:
LC = 5 × 10−7 × 2 × 10−11 = 10−17
√(LC) = √(10−17) = 3,16 × 10−9
f0 = 1 ÷ (6,28 × 3,16 × 10−9) ≈ 50,3 MHz
Fråga 4
Räkna
4.
Ett bandpassfilter är centrerat på 7 MHz och har en 3 dB-bandbredd på 200 kHz.
a) Beräkna Q-värdet.
b) Är detta ett bra val för ett CW-filter? Motivera.
c) Vad behövde bandbredden vara för att Q = 100?
a) Q-värde:
Q = f0 ÷ BW = 7 000 kHz ÷ 200 kHz = 35
b) Bra för CW?
Nej – Q = 35 ger 200 kHz bandbredd. Ett CW-filter behöver typiskt 300–500 Hz bandbredd (Q ≈ 14 000–23 000 vid 7 MHz). En enkel LC-krets kan inte uppnå så högt Q – i praktiken krävs kvartskristallfilter eller DSP-filter för så smala bandbredder.
c) Bandbredd vid Q = 100:
BW = f0 ÷ Q = 7 000 ÷ 100 = 70 kHz
Fortfarande alldeles för brett för CW, men väsentligt bättre för att välja ut en del av ett amatörband.
Fråga 5
Räkna
5.
Din sändare arbetar på 14,2 MHz och genererar övertoner på 28,4 MHz, 42,6 MHz och 56,8 MHz. Du sätter ett lågpassfilter med cutoff 20 MHz.
a) Vilka övertoner dämpas?
b) Varför väljer man cutoff 20 MHz och inte t.ex. 15 MHz?
c) Det krävs minst 40 dB dämpning. Vad innebär det i watt om sändaren ger 100 W?
a) Vilka övertoner dämpas?
Alla tre: 28,4 MHz (2:a övertonen), 42,6 MHz (3:e) och 56,8 MHz (4:e). Samtliga ligger ovanför filtrets cutoff på 20 MHz och dämpas kraftigt.
b) Varför 20 MHz och inte 15 MHz?
Cutoff måste ligga ovanför grundtonen (14,2 MHz) så att den nyttiga signalen passerar utan dämpning. Med 15 MHz cutoff ligger grundtonen bara 0,8 MHz under cutoff – filtrets dämpningskurva är inte oändligt brant, och grundtonen riskerar att dämpas märkbart. 20 MHz ger god marginal (5,8 MHz) och säkerställer att grundtonen passerar opåverkad, samtidigt som 2:a övertonen på 28,4 MHz ligger tillräckligt ovanför cutoff för effektiv dämpning.
c) 40 dB dämpning i watt:
−40 dB = effektfaktor 1/10 000.
Maximal tillåten övertonseffekt: 100 W ÷ 10 000 = 0,01 W = 10 mW
Övertoner starkare än 10 mW bryter mot det svenska lagkravet.
Fråga 6
Prov
6.
Förklara Pi-filtrets (C–L–C) tre funktioner efter ett effektslutssteg. Varför är det viktigt att filtret är dimensionerat för rätt frekvensband, och vad händer om man använder ett 80m-filter på 10m-bandet?
Pi-filtrets tre funktioner:
1. Harmonisk dämpning (lågpass):
Filtret dämpar övertoner (2:a, 3:e, 4:e harmoniska) med minst 40 dB under grundtonen. Det är ett krav enligt PTS föreskrifter – oönskade utsändningar utanför tilldelat band stör andra radiotjänster.
2. Impedansanpassning:
Pi-filtret transformerar slutstegets utgångsimpedans (ofta några ohm för en transistorförstärkare, eller flera kilohm för ett rörslutssteg) till 50 Ω mot koaxkabeln och antennen.
3. Bredbandigt brusdämpning:
Filtret dämpar även bredbandigt brus från slutsteget som annars kan störa mottagning på andra frekvenser.
Varför rätt band?
Komponentvärdena (L och C) beräknas för en specifik grundfrekvens. Filtrets cutoff-frekvens och impedanstransformation är optimerade för just det bandet.
80m-filter på 10m?
Ett 80m-filter har cutoff runt 5–6 MHz. Grundtonen på 10m-bandet (28 MHz) ligger långt ovanför cutoff – filtret dämpar inte bara övertoner utan även grundtonen kraftigt. Resultat: minimal sändeffekt ut i antennen, extrem värmeutveckling i filtret (all RF-energi omvandlas till värme i stället för att nå antennen), och risk för komponentskada. Använd alltid ett lågpassfilter dimensionerat för aktuellt frekvensband.